Förra året gick jag ner 17 kg i vikt. Men inte genom att banta.

För det absolut bästa jag gjort i mitt liv är att just sluta banta!

Att sluta arbeta mot kroppen och ha den som fiende och istället inse, vilket inte var lätt men det gick, att kroppen är min vän och om jag arbetar tillsammans med kroppen så kommer livet bli mycket enklare, roligare och även lättare.

Ja, ni hörde rätt. Jag gick alltså ner 17 kg förra året, utan att banta en enda dag. Jag åt mig mätt varje dag och åt bra mat en även godis eller kakor lite mer än vad kroppen kanske skulle må helt optimalt av men knoppen mådde bra.

Jag gick under några års tid i terapi för min hetsätningsstörning, en specificerad ätstörning som innebär att du precis som en med bulimi, trycker i dig mat okontrollerat men med skillnaden att den med hetsätningsstörning inte kompenserar med kräkning eller annat efteråt. Du tappar fullständig kontroll över matintaget och äter tills du mår så illa så det inte går äta mer alternativt klarar av att somna (kan också finnas andra anledningar till att du slutar äta så klart men dessa var mina). Detta handlar alltså inte om en överätning eller en ”ätardag” där du proppar i dig allt du kommer över bara för att det är tillåtet idag, nej detta är något helt annat. En total kontrollförlust där du inte själv råder över det din kropp gör för stunden och förmår dig inte sätta stopp.

Men nog om detta, jag är sedan snart 1 år frisk från denna psykiska störning och lever nu ett friskt och hälsosamt liv. Jag äter allt men inte alltid.

Jag vill gå in på det här med bantning. Det är sådan utseendepress i samhället idag och om du inte bantar utan skulle vara nöjd med din kropp så verkar du inte vara värd nåt. Går du inte på någon trendig diet så har du inte rätt att prata mat. Jag tänker göra det ändå! För att gå ner i vikt och att banta är inte och kommer aldrig bli samma sak! Jag är ett levande exempel på det. Jag kom på och landade i denna tanke själv, även om det skedde under åren jag gick i terapi, att ska jag bli frisk och ska jag någon gång bli normalviktig igen måste jag en gång för alla sluta banta och börja äta riktig mat i riktiga mängder.

Sagt och gjort, jag började med detta, gick inte ner ett ynka litet gram första halvåret. Men sen hände nåt, jag upptäckte att min energi började komma tillbaka, jag började sova bättre, jag blev en gladare människa och jag hittade äntligen tillbaka till kärleken till mig själv. När allt detta kommit så försvann vikten av sig själv. Jag gick ner i vikt förra året, från 1 mars till 31 december försvann 17 kg, utan att jag gick på någon diet, utan att jag tog bort allt socker. Jag åt vad jag ville och jag åt 4-6 måltider om dagen. Jag åt (och äter fortfarande) både kakor och godis varje vecka, inte varje dag men varje vecka. Jag slutade dock ha dåligt samvete över att jag åt. Jag lärde mig sakta men säkert att äta med gott samvete och njuta av allt jag stoppade i munnen.

Resan har inte varit lätt, den absolut svåraste resa jag gjort i hela mitt liv var att bli frisk och fri från ätstörningen som kontrollerat mig och mitt liv med en järnhand i hela mitt vuxna liv. Ätstörningen som sett till att jag valde den istället för fysiska personer som idag kunde varit mina vänner. Ätstörningen gjorde att jag kände mig som den mest ensammaste människan i världen, att jag inte var värd att älskas utan den enda som brydde sig om mig var min ätstörning. Nu vet jag bättre. Jag är värd att älskas och jag har fantastiska människor som alltid funnits där för mig, trots att jag upprepade gånger visat att jag inte tycker att jag är värd deras kärlek. Jag är så otroligt tacksam över alla dessa människor som alltid trott på mig och funnits där. Tänker inte nämna någon, du vet vem du är.

Men jag är glad att resan är gjord. Idag är jag en gladare människa, en mer energisk människa, livet är enklare och jag är lättare.

Så min stora önskan till er alla är att sluta banta, slut fred med kroppen, sök hjälp om du måste eller är sjuk i ätstörning av något slag och börja ät riktig mat med gott samvete.