På söndag är det dags! Öppet spår, den enda grenen som jag har problem med i Klassikern. Jag och skidor har inte alltid varit särskilt kompatibla men i år tror jag det äntligen fallit på plats. Jag körde för andra året i rad Kristinaloppet som ingår i Tjejklassikern och i år förbättrade jag tiden med inte mindre än 50 minuter. Det bådar gott, jag kommer ju inte vara snabb och göra ÖS på under 10 timmar men jag tror jag kommer klara alla repdragningar utan större problem.

Igår gjorde jag sista hårda passet innan söndag. Nu väntar lite yoga och stretching samt balans. Jag är fortfarande lite förkyld och kroppen är inte helt hundra så fokus kommer helt vara på den mentala förberedelsen denna vecka. Detta gör jag bland annat med affirmationer. Jag upptäckte för drygt 1 år sedan hur stor skillnad affirmationer gör. Jag har en bakgrundsbild på mobilen, som alla andra, och nu har jag börjat lägga dit en bild som jag för tillfället behöver. Denna har jag nu inför söndag.

img_0107

Speciellt nu när förkylningen hägrar och vägrar släppa taget så är den mentala förberedelsen viktigare än nånsin. Den är alltid viktig, jag menar du måste ju vara inställd på det du ska göra för att klara av det. Oavsett vad det gäller i livet, du måste mentalt vara inställd på att det går så är du verkligen halvvägs redan där.

Jag gjorde, vilket jag verkligen inte är stolt över, en Vätternrunda för några år sedan utan att ha cyklat mer än 2 mil innan. Det var nog bland det mest korkade jag gjort under min Klassikerkarriär. Jag är mycket klokare idag. Jag lyssnar på kroppen och låter den avgöra om jag ställer upp i ett lopp eller inte. Och med det sagt så om inte förkylningen ger sig lite mer så blir det inte start på söndag. Men jag känner mig bättre och bättre för varje dag så jag kör min mentala träning och är inställd på att jag kommer köra och att jag kommer komma i mål. I mitt huvud är jag redan över mållinjen, det är det enda som är verklighet för mig.

Men annars kör jag även affirmationer när jag pratar med mig själv, och jo jag pratar en hel del med mig själv. När jag märker att jag pratar ner mig själv vänder jag på det och gör en affirmation som jag kör några gånger istället. Exempelvis kan jag stå och titta i spegeln och bara se alla fel så vänder jag på det och ser det fina med kroppen istället och sedan säger jag det flera gånger till mig själv. Jag hade under många år texten ”du är vacker” sittande på en spegel hemma. Till slut var jag dock så van vid den att jag tog bort den. Jag ser därför idag till att jag uppdaterar mina synliga affirmationer jag har hemma eller flyttar runt dom så att ögonen och hjärnan inte blir så van vid dom att dom försvinner. Jag vill ju att dom ska hjälpa mig.

Hur gör du för att förbereda dig när du ska göra nåt större eller jobbigt?