I torsdag gjorde jag alltså om det praktiska provet för tredje gången. Jag tog mig i kragen och insåg att drömmen är så pass stark så att nu bara måste jag göra det och inte fortsätta dels tycka synd om mig själv och dels vara arg på att det inte gått som jag vill. Att ta nya tag och helt enkelt göra om och göra rätt, enligt deras regler alltså.
Sagt och gjort, tredje gången gillt blev det för mig. I torsdags gick det bra, så pass att examinatorn sa direkt efter provet att det bli positiva besked. Igår kom även mailet som skriftligen intygade att jag numera är godkänd på utbildningen och proven. Jag kan alltså titulera mig Licensierad Personlig Tränare.

Känns både fantastiskt, spännande och skrämmande. Jag menar, som sjuksköterska vet jag ju att jag kan mitt jobb, att jag är duktig på det, att jag gör ett bra jobb oavsett vilket humör jag är på för dagen. Jag har alltid mina patienter i fokus och kan stänga av min egen del i det hela. Men som PT så spelar det ju väldigt stor roll hur jag är, mina kunder kommer inte vara nöjda med att dom fick ett bra pass, dom vill även att jag levererar den push och pepp de behöver när dom anlitat mig. Som patient har dom oftast varit nöjda om de fått smärtlindring för kropp och själ och ett leende, ibland behövs inte mer. Som PT behövs alltid mer. Jag tycker detta är otroligt spännande men det är ju lite skrämmande. Har alla år i vården förberett mig och gett mig tillräckligt med ”stone-face”-träning för att alltid leverera? Jag tror det. Jag tror att jag kommer göra ett bra jobb men jag är ny i min roll och med det kommer barnsjukdomar, det är jag helt medveten om. Jag kommer lära mig av mina misstag, jag bara hoppas att misstagen är såna som inte kostar varken kunden eller mig tid och pengar.

Nej, jag ställer inte larvigt höga krav på mig själv, igen och som vanligt. Jag bara vill detta så otroligt mycket så jag måste ta ner mig själv på jorden och inse att det är ett nytt yrke och att jag inte kommer vara världsbäst på en gång utan kommer lära mig. Jag har lyssnat och fått en massa råd från PT med flerårig vana och har tagit till mig dom. Framför allt det här med att ta det lugnt, stressa inte igenom passet för att trycka in så mycket som möjligt utan gör det du gör ordentligt. Det är det absolut viktigaste tror jag, för det har så många sagt.

Men mest tycker jag det ska bli så fantastisk spännande och roligt att äntligen få jobba med detta. Jag kände det som att världen lyfte från mina axlar när jag fick höra orden, du är godkänd. Jag har vaknat varje morgon sen dess och bara längtat till gymmet. Jag längtar efter att få sprida min kunskap och min glädje till alla som vill ge mig chansen.

Så fort jag får ett jobb kommer jag skriva det här och jag hoppas att ni som är intresserade kommer och tränar med mig. Kan garantera att ni kommer få arbeta hårt, bli pushade till att göra lite mer än ni trodde var möjligt, ha kul och känna lite dagen efter. Vågar du så kör vi!